När jag började att blogga var tanken att det skulle bli ett ställe där jag ventilerade mina tankar om små och stora saker, berättade lite om vad som händer i min vardag. Ville inte att det skulle bli en klagomur för även om jag kan tycka att det är rätt tungt emellanåt så ville jag att det skulle vara en positiv blogg.

Hade någon fantasi att nya o gamla bekanta som jag inte träffar så ofta skulle få lite inblick och kontakt med mig,
lämna några klämkäcka kommentarer och kanske berättalite mer om sig själva. Tanken var inte att kreti och pleti skulle läsa men är ju helt införstådd med att det kan vara så.

Nu känns det inte riktigt som att jag får tiden att räcka till för att åstadkomma den blogg jag tänkte från början. Inte är det många som tittar in heller och ännu förre som kommenterar. Lite trist känns det förstås men jag kommer nog att fortsätta ändå. Har också tanken på att låta någon duktig människa hjälpa mig med designen men när man är så okunnig om koder hit och dit så vet jag ju knappt om jag törs. Kommer säkert inte att få in den nya designen på min blogg utan hjälp. Den design jag har nu är en gratisdesign som Elin har gjort och Bella hjälpte mig att lägga in koderna och få in en bild på mig. Tack ni båda för det.

Nästan all min tid vid datorn känns som stulen tid. Som att jag borde göra något annat istället. Plocka rätt på något, vara social med Stefan (eller andra) eller lägga mig och sova istället för att sitta här.