Carina

Idag kände jag mig riktigt snäll en liten stund. Jag var på sjukhuset för att äntligen ta det där cellprovet som inte blivit av. Som vanligt var det mindre kaos med parkeringen. Det blir ju inte precis lättare av att det ligger massa snöhögar här och där.

Lyckas i alla fall hitta en plats uppe i ett hörn. När jag går därifrån så tänker jag lite vagt, att hoppas det inte ställer sig bilar för nära i den raden som är vinkelrätt mot där jag står men såååå dumma kan väl folk ändå inte vara.

Det kostar 6:-/timme men jag har bara en 10:a så jag tar den. Har ingen lust att plocka fram kortet.
När jag kommer tillbaka så är det 1 timme kvar på min parkeringbiljett så jag ger bort den till en nykomling på parkeringen. Det var väl SNÄLLT!!!

Det som var mindre tråkigt var att det visst var några rötägg som parkerat väldigt nära när jag skulle ut. Känner mig ganska inträngd och det blir inte precis bättre av att det står en bil och väntar för att sen ta min parkering + tanter och gubbar som måste titta när jag ska försöka baksa mig ut. Ett tag var jag nära att ge upp men tänkte att det måste ju gå på nåt sätt. Och efter mycket om och men så var jag loss. Det var inga stora marginaler vill jag lova.