Vilken härlig dag
Kategori: Ute
Man kan nog påstå att idag var det första riktiga vårdagen.
Började med att ta det lugnt:
Tvättmaskin, disk och TV-frukost.
Sen hade jag premiärhängning av lakan ute innan jag åkte till handelsträdgården.
Jag var inte precis ensam där,
fullt av bilar på parkeringen.
Jag letade efter klätterrosor men det hade dom inte fått in än.
Frågade även expertisen om vår Avenbokshäck som sorkarna gottat sig på under vintern.
Det finns nog inte mycket hopp för de plantor som de ringbarkat.
Bara och vänta och se hur många som kan överleva när de börjar växa.
Plckade på mig några blommor som jag senare planterade i baljan som står på trappen.
Hittade några söta ytterkrukor också.
Sen var det dags att ställa sig i kö. Och vilken kö sen.
Tyckte det var dumt att stå där och balansera min låda med grejor så jag tittade runt lite till.
Bläddrade i roskatalogen och bestämde mig för vilka klätterrosor jag ville ha.
Sen hade nästan hela kön försvunnit och jag kunde beställa mina rosor och betala.
Väl hemma igen så började jag att elda.
Först är det väldigt svårt att få fart på elden.
Men ett tag blev det lite för mycket fart och jag fick ropa på
Stefan som kom farandes med sin kratta.
Himla fort det går när det börjar brinna i torra löv och gräs
men det gick bra, som tur va.
Lite spännande är det allt det där att elda även om det sker i en tunna.
Var inte bara en hel del ris som försvann
även håret på underarmarna fick sig en sveda.
Stefan har ägnat sig åt att skapa mera ris.
Vi har en häck som varit alldeles vildvuxen.
Nu efter vintern och all snö så hade den lagt sig ner och såg ännu värre ut.
Han fick min tillåtelse att ta bort alltihop.
Väldigt öppet blev det men skönt att bli av med den.
Vi hann med att njuta en stund också.
Lite öl resp cider och nötter på uteplatsen.
Solen värmde skönt och ett tag åkte byxor och strumpor av också.
Tråkigt nog var jag tvungen att gå in för att att laga mat.
Den här dagen hade kunnat få varit dubbel så lång.
När det är så här skönt är det lättare att leva
och man förstår varför man härdar ut alla jobbiga dagar.
Började med att ta det lugnt:
Tvättmaskin, disk och TV-frukost.
Sen hade jag premiärhängning av lakan ute innan jag åkte till handelsträdgården.
Jag var inte precis ensam där,
fullt av bilar på parkeringen.
Jag letade efter klätterrosor men det hade dom inte fått in än.
Frågade även expertisen om vår Avenbokshäck som sorkarna gottat sig på under vintern.
Det finns nog inte mycket hopp för de plantor som de ringbarkat.
Bara och vänta och se hur många som kan överleva när de börjar växa.
Plckade på mig några blommor som jag senare planterade i baljan som står på trappen.
Hittade några söta ytterkrukor också.
Sen var det dags att ställa sig i kö. Och vilken kö sen.
Tyckte det var dumt att stå där och balansera min låda med grejor så jag tittade runt lite till.
Bläddrade i roskatalogen och bestämde mig för vilka klätterrosor jag ville ha.
Sen hade nästan hela kön försvunnit och jag kunde beställa mina rosor och betala.
Väl hemma igen så började jag att elda.
Först är det väldigt svårt att få fart på elden.
Men ett tag blev det lite för mycket fart och jag fick ropa på
Stefan som kom farandes med sin kratta.
Himla fort det går när det börjar brinna i torra löv och gräs
men det gick bra, som tur va.
Lite spännande är det allt det där att elda även om det sker i en tunna.
Var inte bara en hel del ris som försvann
även håret på underarmarna fick sig en sveda.
Stefan har ägnat sig åt att skapa mera ris.
Vi har en häck som varit alldeles vildvuxen.
Nu efter vintern och all snö så hade den lagt sig ner och såg ännu värre ut.
Han fick min tillåtelse att ta bort alltihop.
Väldigt öppet blev det men skönt att bli av med den.
Vi hann med att njuta en stund också.
Lite öl resp cider och nötter på uteplatsen.
Solen värmde skönt och ett tag åkte byxor och strumpor av också.
Tråkigt nog var jag tvungen att gå in för att att laga mat.
Den här dagen hade kunnat få varit dubbel så lång.
När det är så här skönt är det lättare att leva
och man förstår varför man härdar ut alla jobbiga dagar.
