Carina

Hade bestämt att jag skulle komma ut på en promenad ikväll.
Nu duger det inte att bara sitta i soffan eller rensa i häcken, behöver röra på mig mera.
Men så när jag satt här och åt min omelette  så kom jag på att att jag nog skulle cykla istället.
Det är ju så sällan jag cyklar. Går gör jag ju oftast varje dag.

Så efter att ha smält maten ett tag så tog jag fram min stålhäst.
Ville inte ta den "vanliga rundan" utan körde iväg åt andra hållet.
Här går också att cykla runt men det skulle bli i längsta laget
så jag bestämde mig för att cykla 25-30 minuter och sen vända.
När jag kommit en bit på grusvägen så ser jag en stor hund komma skällande och rusande emot mig.
Tänkte att den stannar säkert efter ett tag,
har dom den lös så där på tomten där det varken finns staket eller häck
så är den nog så väluppfostrad så den inte springer ut på vägen.
Men icke sa nicke.
Jag trampar på febrilt och hunden springer efter mig
hest skällande och jag lovar att den var nära att bita mig i hälsenorna.
Jag brukar inte vara särskilt hundrädd men nu känndes det faktiskt läskigt.
När jag passerat förbi hus och tomt hör jag någon vissla och hunden ger upp.

Nu var det ju inte nog med det, jag skulle ju tillbaka hem också.
Funderade mycket på vilken taktik jag skulle köra med den här gången.
Trampa på som en galning eller kanske stanna och hälsa på jycken?
Jag närmar mig huset och det är lugnt, hunden har nog fått gå in tänker jag.
Men när jag kommer förbi huset så kommer den farandes igen.
Nu tänker jag inte på några alternativ längre utan jag trampar på som en galning.
Den här gången springer hunden inte efter mig lika långt.
Och det var nog tur det, för nu var jag lite tröttre i benen.

Efter att ha cyklat i 50 minuter upptäcker jag att man får ont
både lite här och där av att kasa runt på en cykelsadel.
Nu ska jag vila min trötta rygg och ömma skjärt och njuta det här.