Carina

Jodå vi kom iväg till Romme.
Kanske något försenade men inte så farligt.
Sen tyckte busschaufförerna att vägen över Väster och Sala var ett bra val.
Vi resenärer fattade inte riktigt varför eftersom det blir mycket längre, men men.
Inte gick det särskilt fort heller eftersom några tyckte att 45-50 var en bra hastighet
det var broöppning i Kvicksund, och en olycka stax därefter.
Sen trafikstockning i Västerås men sen så rullade det på rätt skapligt.
---
Tills vi passerat Säter.
Då svängde vägen men inte bussen.
Vi satt fst i en snödriva.
Nåja med gemensamma krafter så var bussen på vägen igen.
Bara knappa 3 mil kvar.
---
Då lägger bussen av.
Något lufttryck har lagt av vilket medför att bromsarna låser hjulen.
Där stod vi vid sidan av vägen och kom varken bakåt eller frammåt.
En annan buss ringdes in och kom och hämtade upp oss efter c:a en halvtimme.
Äntligen framme, bara 1,5 timme försenade.
Var ju ingen kö direkt till skiduthyrningen så vi var snabbt ute i backen.
Missade ju dom där nypistade backarna men det var bra ändå.
Vädret var OK men inte mer.
Rätt gråmulet och småsnöade lite mest hela tiden.
Inte kallt men inte heller varmt.

Jag åkte själv hela tiden vilket passade mig rätt bra.
Jag behövde inte känna mig stressad för att ågon väntade
och inte heller vänta på någon annan.
Kunde åka helt i min egen takt.

Liter tråkigt att inte hitta nåt sällskap att äta med men klarade mig bra själv.
Ett plus till restaurangen och tjejen som serverade.
Dom bjöd på en liten skål soppa till att börja med.
Kantarellsoppa.
Kantareller är typ den enda mat jag inte tål så jag tackade nej.
Då kom hon med Gulachsoppa istället.
Det var väl snällt.

Det var inget väder att fota i eftersom allt var vitt o grått.
Det fick bli en bild på mina kompisar för dagen.


Lämnade in utrustningen i tid i år
(förra året tog jag det där sista åket och blev lite sen)
sen njöt jag av en Caffee Latte och blåbärscheesecake
innan det var dags att leta reda på bussen som skulle ta oss hem.


En gammal vit buss som sett sina glansdagar för dryga 30 år sen.
Och en chaufför som verkade lite speciell.
Men han körde oss hem "den rätta vägen".
Kändes som det gick lite väl fort emellanåt
eftersom det var ett himla snöande och säkert ganska halt
så jag tyckte det var lika bra att blunda.
När jag vaknade till igen vid Stora Sundby hade det slutat snöa.

Väl hemma ställde jag mig i duschen för nu hade vi vatten igen.
Rörfirman hade varit här under dagen och tinat upp röret.
Det var en härlig känsla att få dusch och tvätta håret.
Nu hoppas vi att det inte fryser igen.
Det får gärna bli liiite varmare.
-20-25 är för kallt.
Det har vi redan haft en period den här vintern och det var fullt tillräckligt så.