Carina

Så försvann den här veckan också.
Ja riktigt slut är den ju inte än, vi har ju hela helgen framför oss.
Men vardagarna, de dagar när allt ska hinnas med.
Fast tycker inte jag hinner särskilt mycket.

Det är en udda vecka nu, vilket innebär att Stefan jobbar kväll.
Då åker jag med Bella måndag, onsdag och fredag.
D v s, det blir sovmorgon dessa dagar eftersom vi inte lämnar hemmet förrän strax före åtta.
Men å andra sidan så får jag ju jobba så mycket senare, ända till klockan sex.
Och även om det inte blir fler timmar så känns det såååå drygt.
Onsdagen kändes som den absolut längsta dagen. Den ville liksom aldrig ta slut.

Sen är vi hemma vid kvart i sju si så där.
Då ska det tändas i pannan, vilket kan ta sin tid, lagas mat
och förhoppningsvis diskas också innan det är dags att lägga sig.
Så var liksom den dagen över.

Tisdag och torsdag åker jag själv och då brukar jag jobba ca 7-16.
Det är nog egentligen den bästa tiden tycker jag.
Behöver inte gå upp okristligt tidigt och ändå hemma i ganska OK tid.
Förhoppningsvis hinner jag både laga mat och äta innan det är dags att åka iväg och träna.
Disken blir det lite si och så med så den lämnar jag gladeligen till Stefan nästa dag.
Om jag inte har energi att ta reda på den innan jag lägger mig.

I torsdags var det nyordning på träningen.
Sandra hade nya övningar både i uppvärmningen och styrkan.
Det var svettigt och roligt.
Bra gjort Sandra.

Annars tror jag att jag hamnat i en svacka.
Är trött o less på det mesta och allt känns jobbigt.
Det finns ingen energi eller glädje just nu.
Jag som ju gillar vintern börjar tröttna på den nu.

Men idag fick jag se nåt fint!
Var en väldigt vacker månuppgång.
Ja man säger väl så? Månuppgång?
För det var ju precis vad det handlade om.
Försökta ta kort på den men det blev inte särskilt bra.


Här har hela månen stigit upp bakom träden.

Nä nu får det bli sängen sen är det nya friska tag imorgon.