Carina

I början var jag lite besviken.
Trodde att jag sklulle bli mer berörd och fängslad av historien.
Och det blev jag också vartefter jag lyssnade.
Det som i början inte lät "så farlig" eskalerade mot slutet.
Jag blinkade bort tårarna emellanåt.

När jag hör/läser sådana här böcker så börjar jag ofta undra hur det var med kamrater från skolan.
Var det någon/några som hade det på det här viset.
Det är ju inte helt ovanligt så det var säkert så.
Men då var jag nog naiv och inte förstod.
Trodde nog att alla hade det ungefär som jag,
en del lite bättre och en del lite sämre.
Och kanske är det så man ska ha det som barn,
inte behöva inse hur illa det kan vara.

Men jag hoppas att det fanns vuxna runt omkring som i så fall såg problemen
OCH gjorde nåt för att hjälpa de barnen.
Nu när jag är vuxen känner jag mig ganska säker på att det var en klasskamrat
som var utsatt för incest.
Jag har inga som helst bevis utan bara en känsla.
Vad jag forstod så var det nog en hel del alkohol inblandad där också.
Och jag tror att den tjejen haft det ganska tufft men ändå fått ett ganska OK liv som vuxen.

Tillbaka till boken så får den i slutändan 4/5.
Nu ser jag fram emot att se filmen.