Carina

Sen åkte vi ner till mellanstationen för att istället gå upp till nästa station.
Jag, eller mina knän, föredrar att gå uppför istället för nerför.


Passerade ett litet kapell


och en liten sjö


Vid sidan av vägen


Det börjar gå uppåt

När vi kommit upp en bra bit så tog vi lunchrast.
Satte oss bland alla blommor strax intill kossorna.
Tog också en middagsvila. Var så skönt.


Blommorna och kossorna


Stefan har lagt sig tillrätta


Vi fortsätter

Vi var båda så säkra på vägen på slutet så vi tittade inte på skyltarna.
Det visade sig inte vara så klokt.
Itället för att gå uppför vägen på ett ställe så svängde vi nerför.
Vi hade ingen lust att vända så istället tog vi serpentinväg upp för en slalombacke.

Väl framme så ville jag kolla en upplevelsepark som anlagts i närheten av liftstationen.
Här hade man skapat mycket fint med sten, träd och vatten.
Om man ville kunde man ta av sig skorna och gå en bana bredvid den vanliga vägen.
Här kunde man känna på olika underlag som stenar av olika slag, träd, sand, bark mm.
Men det ville inte vi.



Upplevelseparken

Det började mulna på och blåsa upp så vi skyndade oss tillbaka till liften innan regnet skulle komma.
Nere igen så hittade vi en ny väg tillbaka till hotellet.
Lagom som vi är framme vid hotellet börjar det regna.
Snacka om tajming.
Men det blev aldrig så mycket.

Middagen då:
*Purjolökssoppa
*Sallad från buffén
*Wienerschnitzel med kokt potatis
*Fruktsallad med glass

Idag var det gräslök i soppan och på potatisen.
På Wienerschnitzeln var det citron och lingonsylt. Det var nåt nytt.
Och ingen sås till, kändes lite torrt. Såg att någon tog salladsdressing och hällde på.