Carina

Den här dagen bara försvann.
Vid lunchtid tog Stefan och jag vår "helgpromenad".
Jag kände mig rätt seg i kroppen men väl ute så gick det bra.
Det var riktigt varmt och i skogen märkte vi inte hur det blåste.
Men när vi kom hem tog vi kaffe och satte oss ute i solen.
Men det blåste värre än värst, rakt in i vår trädgård.

Jag flyttade in och sen har jag virkat, fäst trådar, sytt blixtlås och virkat lite till.
Och det arbetet tog hela eftermiddagen och en stund av tidiga kvällen.
Resultatet har ni ju redan sett i inlägget tidigare.

Bella har packat två stora resväskor och en IKEA-kasse.
Snart är det dags för mig att säga hejdå och godnatt till henne.
Imorgon när jag åker till jobbet sover hon och när jag kommer hem har hon åkt.
5 veckor ska hon vara borta (fast hon kommer nog hem någon gång under den tiden).
Och när hon kommer hem igen är vi på semster ytterligare 1 vecka så nu blir det ett tag utan hennes sällskap.

Kan säga att känslorna är blandade.
Det är ju liksom det som är meningen när barnen blir stora.
Dom ska inte bo hemma längre då.
Även om man älskar sina barn så vill man leva vidare utan dem ibland.
Livet har liksom olika faser och nu har vi passerat den med barnen hemma.
Bella hade ju också flyttat men av diverse olika omständigheter kom hon hem igen.
Och hon kommer ju att komma hem igen efter dom 5 veckorna (om inget annat dyker upp)
och naturligtvis är hon välkommen då också tills hon flyger själv.

Men vad tyst och tomt det kommer att bli.
Bella är ju liksom inte den som inte märks, tvärtom, hon vill gärna vara med och
nästan alltid hörs hennes musik i huset.
Den här veckan jobbar Stefan dessutom kväll plus att han ska iväg på lördag
så närmaste dagarna får jag all den där egentiden jag ibland kan längta efter.
Men nu är jag rädd att jag bara kommer tycka att det är tyst och tomt
och sakna de mina runt omkring mig.



Håkan var här i torsdags och han o Bella hade en liten fotosession.
Visst är det fint?