Carina

Teddy White

Kategori: Vardag


Teddy har fått sig ett välbehövligt bad.
Han blev inte alls så vit som han när han var ung men bra mycket fräschare.
Tänkte sy dit en ny rosett också men hade inget bra band hemma.

Från början var Teddy White min björn.
Fick honom i juklapp av Bella.
Minns så väl när hon köpte honom till mig.
Vi var på Coop tillsammans med våra grannar.
Bella ville ha 100:- för att kunna köpa en julklapp till mig.
När hon och kompisen J stod i kassan råkade jag se
men ville inte säga något till henne.
Nu avslöjar jag det för dig Bella.
Sen slog dom in honom i locket till en banankartong
och gick med det stora paketet mellan sig hela vägen hem.
Sen fick han åka tåg från Strängnäs till Norrköping, via Södertälje
instängd i sin banankartong.
I början låg/satt han mest på min säng
med sin vita päls, mörka ögon och röda rosett.
Men efter några år så la Bella beslag på honom och sen har han följt henne nästan överallt.
Han har blivit gråare och gråare med åren och fått en säregen doft.
Kanske är det så med både björnar och människor,
de blir gråa och ändrar doft.

Imorgon åker han med oss till Västerås
för att bosätta sig där med Bella.
Nu har han ju bott där tidigare så det blir nog inga problem.

Lite fjutt

Kategori: Vardag



Nu ska vi försöka få lite fjutt på tanten.

upp o ner, ner o upp

Kategori: Tankar

Vissa saker vill man gärna skriva av sig men vet inte om ni är beredda att läsa det.
Det här är ett sånt inlägg.
Jag skriver det mer för att sätta ord på mina egna känslor än för att delge er.
Så om ni inte orkar så sluta läsa nu.







Just nu pendlar jag upp och ner i hur jag mår.
I början av veckan var det riktigt dåligt men sen har det segat sig uppåt.
Och när jag börjar känna så här så stressar jag upp mig själv och massa energi bara försvinner.
Känner mig jagad och har svårt att hantera det.
Försöker må bättre genom tankar och handling men lyckas djävligt dåligt.

Det här är ju inget nytt utan återkommer mer eller mindre i styrka och framförallt på hösten.
Men jag vänjer mig aldrig, tror ofta att det ska bli bättre men det blir det ju inte, snarare tvärtom.
På sätt och vis är det skönt att vara ensam hemma när jag känner mig så här.
Ingen att ta hänsyn, ingen att försöka spela glad inför,
ingen som blir sårad och ledsen när jag blir för utåtagerande.
Heter det så? Utåtagerande?
Samtidigt så längtar jag efter mänsklig värme.

Idag på jobbet kände jag mig lite småstressad och försökte jobba undan.
Och så händer det som jag varit orolig för sen vi flyttade till kontorlandskap.
Det samtalade på ett par platser i lokalen medans 2 andra satt och pratade i telefon.
Några pratar med ganska hög röst.
Nu kände jag hur det började rusa i mig.
Ett tag hade jag lust att bara skrika rakt ut men lite självbevarelsedrift har jag.
Övervägde att resa på mig och bara gå ut men skippade det också.
Tog fram min spelare och pluggade i båda öronen och satte på musik för att skärma av andra ljud.
Tycker inte så mycket om att avskärma mig så mycket, funderade på om jag skulle höra om telefonen ringde,
men det fungerade för stunden.

Ikväll var det träning och fröken hade tagit sig dit även om hon är lite krasslig.
Det var nya övningar som vi fick prova på.
Det kommer att bli en tuff höst, men rolig.
När jag tränar så vill jag känna att jag gjort nåt, inte bara rört lite lätt på mig
och det lyckades du med Sandra.

Efter träningen (både i tisdags och idag) känner jag mig mycket piggare och gladare.
Måste komma ihåg vilket underverk fysisk aktivitet gör för humöret.
Även om det känns som jag har noll energi måste jag träna.
Energin kommer ju liksom fram då.

För övrigt så var jag tillbaka till frissan idag så nu är jag fin.
Idag hade hon verkligen tid och gav mig en skön stund med avkoppling.
Hon bjöd också på en oljeinpackning.

Nu ser jag frammåt mot helgen med tillförsikt.
Hoppas att det värsta är avklarat nu.

Just ja, min älskade Stefan hade städat och gjort fint här hemma på förmiddagen.
Vilken tur att jag har dig min älskling!

CARPE DIEM!