Carina

I fredags så fick Jacob följa med oss hem.

När han är här blir det inte många minuter över till annat.

Men han är ett sånt glädjepiller och lätt att ha och göra med.

Inga tjurigheter nån gång.

Inte ens när katten sa ifrån med klorna blev han ledsen.

Nu blev det bara en liten rispa och den var befogad.

Drar man katten i svansen så får man räkna med en rispa.

Lättroad är han också grabben.

Han skrattade så han kiknade när Moffaj slog flugsmackan i golvet.

Får han låna en nyckel kan han sysselsätta sig flera minuter på egen hand.

Och så var det kul att stå på första trappsteget och hoppa ner på golvet.

Ännu roligare blev det när Moffaj eller Nina också hoppade.

Inga protester till spjälsängen heller

Han var där från 20.30 till 8.30.

 

Tror Jacob tycker ätt vi är lite sega och omständiga innan frukosten kommer på bordet.

Men efter att ha förtärt frukost och lite annat här inne

så gick han och jag ut en stund.

Han gillade inte riktigt det långa blöta gräset.

Tyckte att det var otäckt att sätta händerna i det för att resa sig efter att ha ramlat omkull.

Jag hade alldeles glömt bort att han har tramptraktorn

men hans minne är det inget fel på.

Så den plockade vi fram och provade.

Han har ännu inte förstått det där med att trampa själv.

Sen tog vi en hink och plockade ihop några päron och gick till fårhagen.

Där är bara tackor numera och dom är nyklippta och fina.

 

När dom fick se oss och hinken blev dom nyfikna och närgångna.

Lite väl närgångna tyckte Jacob när en av dom slickade honom på näsan.

 

Men inte så han blev skräckslagen eller rädd

men han höll sig helst på lite avstånd.

När vi gick därifrån följde dom med oss till grinden.

Jag insåg att om jag skulle öppna grinden och få ut Jacob, mig och hinken

så skulle fåren också vara utanför.

Så vi fick ta vägen över fårstängslet istället.