Carina

I torsdags pratade dom väldigt mycket på radion

om de föräldrar, oftast pappor som inte får träffa sina barn

trots att det finns rätt till umgänge.

 

Det kunde bero på att barnen faktiskt var rädda

och inte ville, och det är ju hemskt.

Ska barnen tvingas träffa någon som de faktiskt är rädda för?

Kanske har dom tidigare misshandlats av den föräldern,

eller sett sin mamma misshandlats.

 

i många fall kunde det vara så att föräldrarna hade sådan dålig

relation så att boendeföräldern talar illa om,

och inte låter barnen träffa den andre föräldern.

 

Hörde om något fall där boendeförälderna var dömd till att böta

2.000:- varje gång hon inte lät pappan träffa barnet.

 

Och visst är det illa när den andre föräldern inte får träffa sina barn

vilken den dömts ha rätt till.

Och det här är ju nåt man hör om ofta.

Periodvis så blommar det upp lite mer.

 

MEN det som jag tycker nästan aldrig tas upp är de

föräldrar som inte vill träffa sina barn.

Där både barn och boendeföräldern vill att de ska umgås.

Varför pratar man aldrig om det?

 

Skulle inte sitta fel om dom då får böta 2.000:-

för varje uteblivet tillfälle till barnen.

 

och blir ledsna när en inte vill träffa dem.

 

Men dom små barnen blir stora och genomskådar så

småningom denne föräldern.

Tomas Järvhedens sång får tala för alla dessa barn.

Blir alltid lite tårögd när jag hör den.