Carina

upp o ner, ner o upp

Kategori: Tankar

Vissa saker vill man gärna skriva av sig men vet inte om ni är beredda att läsa det.
Det här är ett sånt inlägg.
Jag skriver det mer för att sätta ord på mina egna känslor än för att delge er.
Så om ni inte orkar så sluta läsa nu.







Just nu pendlar jag upp och ner i hur jag mår.
I början av veckan var det riktigt dåligt men sen har det segat sig uppåt.
Och när jag börjar känna så här så stressar jag upp mig själv och massa energi bara försvinner.
Känner mig jagad och har svårt att hantera det.
Försöker må bättre genom tankar och handling men lyckas djävligt dåligt.

Det här är ju inget nytt utan återkommer mer eller mindre i styrka och framförallt på hösten.
Men jag vänjer mig aldrig, tror ofta att det ska bli bättre men det blir det ju inte, snarare tvärtom.
På sätt och vis är det skönt att vara ensam hemma när jag känner mig så här.
Ingen att ta hänsyn, ingen att försöka spela glad inför,
ingen som blir sårad och ledsen när jag blir för utåtagerande.
Heter det så? Utåtagerande?
Samtidigt så längtar jag efter mänsklig värme.

Idag på jobbet kände jag mig lite småstressad och försökte jobba undan.
Och så händer det som jag varit orolig för sen vi flyttade till kontorlandskap.
Det samtalade på ett par platser i lokalen medans 2 andra satt och pratade i telefon.
Några pratar med ganska hög röst.
Nu kände jag hur det började rusa i mig.
Ett tag hade jag lust att bara skrika rakt ut men lite självbevarelsedrift har jag.
Övervägde att resa på mig och bara gå ut men skippade det också.
Tog fram min spelare och pluggade i båda öronen och satte på musik för att skärma av andra ljud.
Tycker inte så mycket om att avskärma mig så mycket, funderade på om jag skulle höra om telefonen ringde,
men det fungerade för stunden.

Ikväll var det träning och fröken hade tagit sig dit även om hon är lite krasslig.
Det var nya övningar som vi fick prova på.
Det kommer att bli en tuff höst, men rolig.
När jag tränar så vill jag känna att jag gjort nåt, inte bara rört lite lätt på mig
och det lyckades du med Sandra.

Efter träningen (både i tisdags och idag) känner jag mig mycket piggare och gladare.
Måste komma ihåg vilket underverk fysisk aktivitet gör för humöret.
Även om det känns som jag har noll energi måste jag träna.
Energin kommer ju liksom fram då.

För övrigt så var jag tillbaka till frissan idag så nu är jag fin.
Idag hade hon verkligen tid och gav mig en skön stund med avkoppling.
Hon bjöd också på en oljeinpackning.

Nu ser jag frammåt mot helgen med tillförsikt.
Hoppas att det värsta är avklarat nu.

Just ja, min älskade Stefan hade städat och gjort fint här hemma på förmiddagen.
Vilken tur att jag har dig min älskling!

CARPE DIEM!