Carina

upp o ner, ner o upp

Kategori: Tankar

Vissa saker vill man gärna skriva av sig men vet inte om ni är beredda att läsa det.
Det här är ett sånt inlägg.
Jag skriver det mer för att sätta ord på mina egna känslor än för att delge er.
Så om ni inte orkar så sluta läsa nu.







Just nu pendlar jag upp och ner i hur jag mår.
I början av veckan var det riktigt dåligt men sen har det segat sig uppåt.
Och när jag börjar känna så här så stressar jag upp mig själv och massa energi bara försvinner.
Känner mig jagad och har svårt att hantera det.
Försöker må bättre genom tankar och handling men lyckas djävligt dåligt.

Det här är ju inget nytt utan återkommer mer eller mindre i styrka och framförallt på hösten.
Men jag vänjer mig aldrig, tror ofta att det ska bli bättre men det blir det ju inte, snarare tvärtom.
På sätt och vis är det skönt att vara ensam hemma när jag känner mig så här.
Ingen att ta hänsyn, ingen att försöka spela glad inför,
ingen som blir sårad och ledsen när jag blir för utåtagerande.
Heter det så? Utåtagerande?
Samtidigt så längtar jag efter mänsklig värme.

Idag på jobbet kände jag mig lite småstressad och försökte jobba undan.
Och så händer det som jag varit orolig för sen vi flyttade till kontorlandskap.
Det samtalade på ett par platser i lokalen medans 2 andra satt och pratade i telefon.
Några pratar med ganska hög röst.
Nu kände jag hur det började rusa i mig.
Ett tag hade jag lust att bara skrika rakt ut men lite självbevarelsedrift har jag.
Övervägde att resa på mig och bara gå ut men skippade det också.
Tog fram min spelare och pluggade i båda öronen och satte på musik för att skärma av andra ljud.
Tycker inte så mycket om att avskärma mig så mycket, funderade på om jag skulle höra om telefonen ringde,
men det fungerade för stunden.

Ikväll var det träning och fröken hade tagit sig dit även om hon är lite krasslig.
Det var nya övningar som vi fick prova på.
Det kommer att bli en tuff höst, men rolig.
När jag tränar så vill jag känna att jag gjort nåt, inte bara rört lite lätt på mig
och det lyckades du med Sandra.

Efter träningen (både i tisdags och idag) känner jag mig mycket piggare och gladare.
Måste komma ihåg vilket underverk fysisk aktivitet gör för humöret.
Även om det känns som jag har noll energi måste jag träna.
Energin kommer ju liksom fram då.

För övrigt så var jag tillbaka till frissan idag så nu är jag fin.
Idag hade hon verkligen tid och gav mig en skön stund med avkoppling.
Hon bjöd också på en oljeinpackning.

Nu ser jag frammåt mot helgen med tillförsikt.
Hoppas att det värsta är avklarat nu.

Just ja, min älskade Stefan hade städat och gjort fint här hemma på förmiddagen.
Vilken tur att jag har dig min älskling!

CARPE DIEM!

Halvvägs

Kategori: Tankar

Det är mycket som är halvvägs.


Jag har skottat halvvägs


Och fyllt upp vedlåren halvvägs


Helgen har kommit halvvägs


Och själv har jag väl kommit lite drygt halvvägs i livet

Väskor

Kategori: Tankar

Många tjejer, kvinnor, tanter är som galna i väskor.
Bland andra så är min syster och min mamma av den sorten.
Går man på stan så ska man in i nån väskaffär och där ska det klämmas och kännas.
Kollas så att det är de rätta facken, att remmen har rätt längd och så vidare.
Allra helst ska det inköpas nån väska också, då är lyckan total.
Detta fastän de har flera stycken som hänger/ligger där hemma.
Och det ska bytas väska vid olika tillfällen. Den ska matcha kläderna och variera i storlek efter behov.

Många har väldigt stora väskor och släpar med sig allt som kan behövas och lite till. Liten sminkväska, spegel, hårborste och ja.... jag vet inte riktigt vad det är de släpar på men när man lyfter väskan så kan man ju tro att det är guldtackor eller nåt annat massivt.

Jag själv tycker mest att väskan är något nödvändigt ont. Nåt man måste ha bara för att det inte finns tillräckligt med fickor på kläderna eller för att det inte är särskilt snyggt att ha plånbok, mobil, kamera och nycklar i fickorna.
Och det räcker alldeles utmärkt med EN väska.
Men nu var min väska en ganska trist en som jag nödköpte för en billig penning i höstas. Jo den har fyllt sin funktion men som sagt var den rätt trist.
Så när vi var till Åland hade jag bestämt mig för att kolla på väskor på båten.
Och det blev en liten en. Som jag tycker om.
Och Bella verkade gilla den så den blev väl godkänd.


Precis lagom stor för plånbok, kamera, mobil och nycklar.
Skulle jag nån gång inhandla ett läppstift så får nog det plats det också.

Jo jag skulle faktiskt vilja ha en lite större variant också. Det händer ju ibland att jag vill ha med ett paraply kanske några papper och vad det kan vara. Får väl se om jag hittar nnt jag kan vilja ha.
 Friis & Co får man ha det när man börjar närma sig 50? Tycker de har fina väskor.