Carina

Sista dagen i Österrike. Vi åker till Mayrhofen. Vädret är inte det bästa men vi hoppas på att det ska ändra sig. Enligt tidningen så ska det kunna bli både sol o regn. Nästan framme ser vi en fantastisk kabinbana som verkar vara hur lång som helst – och hög. Den vill vi åka!

Efter att ha snurrat runt lite så kommer vi fram till parkeringen. Det visar sig att Mayrhofen tydligen är värsta semesterorten. Det vimlar av bilar och turister bland diverse butiker på trånga gator. Och mitt i allt detta ligger stationen till bergbanan. Man kan gissa att det vimlar av skidentusiaster här på vintern. Vi löser biljett och kliver ombord. Får en egen kabin vilket är kul, då  kan vi ”springa runt lite” åt alla håll. Tyvärr är det rätt molnigt och regnigt så det går inte att få några bra bilder men det är högt och utsikten skulle kunna vara fantastisk om det inte var för regnet och imman på rutan och molnen.

 
Högt över havet...


...och högt över land


Jag med min livs- och resekamrat

Väl uppe så bestämmer vi oss för att gå en ganska enkel rundslinga som ska ta 2-2,5 timmar. Det fanns tavlor som berättade vad man skulle ha sett om det varit klart väder. Nu fick man gissa sig till vad som var var. Vi hoppades dock på att vädret skulle bli bättre innan det var dags för nedfart.

 
Fanns ju iaf foton på utsikten!


Fin förgrund

Nästan uppe ligger en servering. Vi har ju eget fika med men eftersom det är kallt och vått så bestämmer vi oss för att gå in och ta lite kaffe och varsin apfelstrudel. Stefan värmer händerna i handtorken på toaletten.


Ingen värme direkt


2 nötter

Sen fortsätter vår vandring mot toppen. Det småregnar fortfarande men vi är vid gott mod. Det är en backe upp som känns jättekämpig. När vi kommit upp för den och en bit till så börjar Stefan leta efter sitt liftkort. Hann måste ha tappat det när vi fikade och han tog upp plånboken. Det blir till att vända tillbaka. Och jodå, mycket riktigt, kortet finns upphittat vid kassan. Vilken tur! Backen kändes inte alls så brant när vi gick ner för den. Sen bär det uppåt igen. Väl uppe på toppen blir vi lite fundersamma på hur vi ska gå. Enligt skyltarna ska vi ner över en våt, lerig äng som ser rätt hal ut. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka en bit och sen ner på en väg som vi sett. Och det visar sig bli rätt, lite längre fram ansluter ”kostigen”. Tilläggas kan att nu regnar det mer än tidigare + att vi har vinden mot oss.

 
Konstigt, Bettna finns inet med bland skyltarna.

Sikten blir inte bättre på nervägen tyvärr men kabinbanan var en häftig upplevelse och fast det var högt så kände jag inte alls av nån svindel.


På väg ner


Här var det vi åkte 

Vi avnjuter vår sista middag på hotellet; zuchinisoppa till förrätt, panerad fisk med potatissallad till efterrätt och en dessertbuffé med chokladdoppad frukt, tårta, nån mousse mm. Mums!

Nu känns det lite vemodigt att packa ihop för att kunna åka efter frukosten imorgon. Det har verkligen varit en toppenvecka och vi är helnöjda med mat och boende. Kan varmt rekommendera detta ställe.