Carina

Igår kväll kom Molly insmygande. Hon som annars brukar komma som ett brak genom kattluckan. Hon haltade kraftigt på höger bakben och la sig bara för att sova/vila på soffan.
I morse var hon fortfarande inte bättre så vi beslöt att ta henne till veterinären. Det fick bli min uppgift. Hon fick följa med mig till jobbet redan på morgonen. INTE roligt att åka bil när man är katt. Jamar och ylar om vartannat i stort sett hela vägen.

Ringde veterinären när dom öppnade klockan 8 och fick en tid 10.20. Tyckte lite synd om Molly så hon fick komma ut ur buren. Tänkte att nå är hon väl så stor så hon inte kan gömma sig bakom elementet (det har hon gjort en gång förut). Och hon kom inet riktigt upp men satte sig ändå med huvudet bakom. Där fick hon sitta för då var hon i alla fall stilla och tyst. Men det såg ju inte så bekvämt ut.

Sen till veterinären. Det är som på vårdcentral och sjukhus, man får inte ha bråttom. Hon fick en lugnande spruta så att veterinären kunde undersöka henne ordentligt. Och man såg verkligen att hon hade ont. Även fast hon sov så jämrade hon sig och försökte rycka sig ur det onda greppet.


Drogad Molly

Men man hittade inget allvarligt fel på henne. Hon fick en spruta med antiinflammatoriskt/smärtlindrande och så ett recept på medicin med samma verkan. Nu ska hon hålla sig inne ett par dar och om det inte är märkbart bättre om en vecka ska vi kontakta veterinären igen. Men katter brukar ju återhämta sig rätt bra så det får vi väl tro på även denna gång.

Väl tillbaka på jobbet trodde jag att hon skulle sova i buren men hon jämrade sig hela tiden så jag packade ihop och åkte hem. Nu försöker jag jobba hemifrån. Måste bli klar med lite skit.